Sockerpojken

Smsade med Giesela igår. Hon gav mig mer eller mindre order att befinna mig utomhus nu när solen tittar fram lite. "Går det bra att googla SOL i kombination med att befinna sig inom 2 meter ifrån en gul filt?", svarade jag modigt. "Svar: N E J !", fick jag kort efter. Rakt i ansiktet. Idag tog jag mig i kragen. Gick ut på altanen. Där satt farsan i solen, med en bok och en lättöl. Det såg förbannat trevligt ut. Så jag hämtade en lättöl jag med. Och en historiatidning. Sen lärde jag mig vem som gav namn åt grahamsmjölet. Det var Sylvester Graham. När jag satt där och trivdes som mest hörde jag plötsligt ett snörvlande. Jag sänkte förvånat tidningen. Där stod en unge. En meter ifrån mig. Stirrade på mig. Snor i hela ansiktet hade ungen. Fy FAN va rädd jag blev. En sån liten äcklig skräckfilmsunge va de. Ungen hette tydligen "Anton". Hans farsa kom nämligen inrusandes på vår altan kort efter och ropade efter sin son. Sen ursäktade han sig och tog med sig ungen. Jag hade tappat sugen efter det. Så jag gick in igen. Sneglade på speglen när jag gick förbi och blev besviken över att inget hade hänt med brännan på ca 12 minuter. Jag skiter i altanen. Förresten. Jag skiter framför allt i Sylvester och hans mjöl.