Sockerpojken

Min bröstkorg känns alldeles för liten idag..
Känns ungefär som att Giesela skulle sitta på den,
vilket hon förståss inte gör och aldrig skulle få för sig att göra, men det känns som en bra liknelse. Mitt psyke håller på att klappa ihop fullständigt. Stressar hela tiden fastän jag inte har speciellt mycket att göra..

Våldtäkten har börjat spelats upp i mitt huvud gång på gång på gång.
Vad hade jag kunnat göra annorlunda?
Hur hade jag kunnat undvika situationen? O.s.v.
Det känns som att jag inte fått tid att bearbeta det, eftersom jag har varit tvungen att få Giesela att sluta älta att det var HENNES fel eftersom hon inte varit vaken och kommit och hämtat mig, jag har inte haft någon att prata med, jag avstod från att åka till akutpsyk..

Det närmsta jag kommit till att bearbeta det är att jag legat i sängen och tyckt synd om mig själv.
Patetiskt. Ångesten bara växer och växer, varför funkar inte mina tabletter och varför får jag inte komma till psyk??