Sockerpojken

Bara en timme kvar. Igår vid den här tiden så sov jag. Jag orkade inte med att tiden inte gick lika fort som jag ville att den skulle gå. Jag vet, det är bara ett jävla gnäll hela tiden, men igår var det faktiskt superbt drygt.

Jag ville bara bli av med allting som jag gjort idag. Idag så var jag på rättegång och vittnade. Det gick bra. Väldigt bra. Precis sådär bra som jag hade kunnat föreställa mig och - dagen innan när jag somnade en smula oroligt - hoppats. Nu är det över.

Att kliva ut ur rättssalarna och veta att man gjort sin plikt och någonting bra, att det hela äntligen var över. Behöver jag ens avsluta den meningen?

Efteråt så gick jag ut till mamma i lund. Det var ganska skönt att gå. Den var här ett litet slag och gjorde vardagen jävligt kletig, och sen så byttes den helt ut mot någonting som jag trodde jag skulle få längta efter lite längre.

Nåväl. November är framför mig. Inom den närmsta framtiden så ser allting sådär besynnerligt ljust och lockande ut. Imorgon kommer Giesela. Jag kan knappt bärga mig.

Idag så köpte jag HDMI-kabel, optisk ljudkabel, nätverkskabel, en SixAxis och Motorstorm! I helgen ska det festas loss med Wii och ps3 och 360. Det ska bli så yefla luxxorguld!

Dagens mest spännande inslag som gjorde att jag inte orkade göra mig av med lite mjukvara var att jag installerade OM mitt nätverk.
Pappa hade ju lyxat till med att köra av min nätverkssladd, så ikväll så skarvade jag trädgårdsslangar och grävde ner kabel och skarvade twisted pairs för fulla muggar.

Äntligen internet igen. Äntligen är Oktober snart över. Äntligen fredag..

Dagens visdom är att det kanske är bra att ha det lite jävligt ibland. När det inte är jävligt längre så är det faktiskt akut najs.