Sockerpojken

Klockan blir äntligen 13:42 och jag kan stämpla ut. Jag överlever hemfärden på brorsans moppe trots att jag sitter där och halvsover vid styret. Väl hemma bränner jag in på vår baksida för att ställa in moppen i det lilla förrådet.

När jag slår av motorn förväntar jag mig en behaglig tystand. Ljudet av vinden i träden. Kanske lite fågelkvitter. Ljudet av ledighet. Istället möts jag av en öronbedövande raveparty dunk. Jag känner basen dansa i mitt slappa ansikte.

"Va fan är detta? Raveparty så här dags?", säger jag för mig själv och kliar mig förvånat över skallen.

"Det var den enda CDn jag hittade", hör jag någon halvskrika mitt under "Destination unknown", snett bakom mig.

Jag rycker till och vänder mig om. Där sitter lillebrorsan i en solstol. Solbrillorna är på, det långa blonda håret är kammat bakåt. Han håller världsvant en cigg i ena handen samtidigt som han vevar lite omotiverat i takt till musiken med den andra. Där sitter han, lillebrorsan, och schteker!

Jag blir lite paff. För en sekund lyckas han förvandla vår lilla jävla halvsunkiga baksida till någon form av Saint Tropez. Jag inser att jag och lillebrorsan är mycket olika ibland. Jag hade hellre satt på lite lugn, akustisk musik, öppnat en folköl och bara slappat. Men inte brorsan. Han passar på att schteka, där på baksidan.

Jag tänker att jag kanske borde påminna honom om de där 200 kronorna han är skyldig mig. Men jag väljer att skita i det. Det skulle liksom förstöra den schtekiga stämningen.