Sockerpojken

det ser ut som jag har AD/HD eller går på party droger

Två tjejer ~15 pratar och skrattar högljutt på bussen.
Tjej 1 (högt): GUUUD vad jag är hungrig! Har inte ätit typ på hela dan!
Tjej 2: Jag har en banan i väskan men den är HELT grön.
Tjej 1: Nej, men då vill jag inte ha den. Jag hatar gröna bananer…
Tjej 2: Men om du lägger den i väskan och skakar så… ja, då blir den ju gul!
Tjej 1: Men… Blir den inte bara brun då?
Tjej 2: Jo, men den blir ju mogen. Typ solmogen!
Tjej 2 börjar ivrigt skakar om väskan för att bevisa att hon har rätt. Efter någon minut tar hon upp bananen igen, som fortfarande är helt grön.
Tjej 2: Nu behöver man bara vänta ett tag…

Ungefär vid halv tre kommer jag tillbaka till verkligheten. Jag upptäcker att jag har sovit så hårt att jag har drägglat.

I källaren ligger min polare Axel, som har sovit över. Jag tar mig ner för trapporna och slår mig ner i soffan bredvid honom. Vi liksom nickar i en hälsning, hellre än att slösa energi genom att prata. Båda är rätt nollställda. Där sitter vi och såsar i några timmar. Sen äter vi frukost och därefter går vi ner och såsar igen. Vi sitter där som två gravida sjökor och bara finns.

Efter ett tag bestämmer vi oss för att inhandla onyttigheter inför kvällen, och framför allt inför nattens nhl-match. Efter att ha fått lite ångest över att vi är sånna jävla vidriga soffsittare, bestämmer vi oss för att promenera de knappa trettio minuterna till och från Hemköp. En promenad för att väga upp lite liksom. Komma ut lite.

Precis när vi gjort oss i ordning för att gå ringer Axels farsa. Han har tydligen vägarna förbi och skall själv ner och handla. Vi tittar på varandra, jag och Axel. Tänker en stund. Sen tackar vi ja till skjuts. Det känns lite smutsigt när jag sitter där bak i bilen, men jag tänker att vi åtminstone ska promenera hem. Och då är det dessutom uppför hela vägen.

Väl på hemköp velar vi runt bland hyllorna innan vi tillslut har våra påsar med hjärt- och kärlsjukdomar. På väg ut från Hemköp ser vi vår polare Marcus komma gående på parkeringen. Han kommer ifrån gymmet. "Just det. Gymmet", tänker jag och får ännu mer ångest.

Samma situation uppstår. Vi kollar på varandra, jag och Axel. Tänker en stund. Kisar med ögonen bort mot den långa uppförsbacken hemmåt. Sen hoppas vi in i Marcus bil och blir körda fram till dörren.



Nu sitter vi här och känner oss smutsiga på något sätt. Ivarjefall jag. Men det är som om att någon där uppe vill att vi skall förbli som vi är. När vi väl planerar att göra en ansträngning, ja då sträcks silverfaten fram, extra fint dekorerade. Och då är man ju inte den som är den. Aja, helvete.

Jag vet inte en enda tjej som inte har blivit förvrängd av den där jävla vampyrfilmen. Den borde fan förbjudas, den rubbar liksom hela ekosystemet av människor. Det är inte så att vi kommer dö ut av kärnvapenkrig eller växthuseffekten, ni kvinnor kommer vägra ha sex med män bara för att de inte är Robert Pattinson!

Killen: Hur ofta skulle du kunna tänka dig att ha LAN?
Tjejen: Nja, vet inte…
Killen: Men vadå, en gång i veckan, en gång i månaden?
Tjejen: Nä, inte en gång i månaden ens, inte för ofta för då blir det inte lika special.
Killen: Konstigt att du inte tycker samma sak när det gäller sex.
Tjejen: Det kan man inte få nog av! Dessutom får man inte musarm av sex. Eller åtminstone inte jag!

Va fan? Är klockan tre?

En liten sak bara, innan jag däckar till blå himmel och fågelkvitter: Jag och lillbrorsan har bestämt att när vi kramas, då kramar jag överst, om ni förstår. Min omfamning är liksom ovanför hans. Det känns bättre för båda. Jag slipper drunkna där någonstans i hans väldiga famn och han tycker att det känns som att det är mindre chans att min ryggrad går av. Min två år yngre bror?

Seriöst, det blev något fel på brorsan DNA. Ritningen för hans bröstkorg skulle egentligen ha varit en villa i Gävle, med fyra sovrum och en lagom stor uteterass. Lägger man brorsan under ett mikroskåp och zoomar in till det molekylära, ja då ser man stora vida ängar, knökfulla med björnar som bekymmerslöst lufsar omkring. Han är anatomiskt sett inte lik någon i släkten sedan apstadiet.

Aja, hur som helst, det känns bra att vi har kommit överens ang. kramarna.

Ikväll har jag luskat runt bland gamla bilder, detta gör jag några gånger i veckan för att minnas den gamla goda tiden.

Under mitt rotande fastnade jag vid en speciell bild som verkligen fick mig att dra på munnen. Det var min så kallade "plus-i-liggfaktor-bild" från högstadiet.

 

1 Blinka vänster och sväng sedan höger.
2 Hälsa på alla du ser och alltid med en livlös hand.
4 Betala Expressen med en tusenlapp.
5 Avskeda folk via telefonen.
6 Bär jeans på bröllop.
7 Fråga folk vad de betalade för sina kläder.
8 Skriv inte under dina checkar utan måla en fånig figur.
9 Kratta in alla dina löv i grannens trädgård.
10 Utveckla ett dåligt minne.
11 Påminn folk om att deras fräknar kan leda till cancer.
12 Blås ut ljusen på andras födelsedagstårtor och berätta vad du önskar dig.
13 Anta att alla håller med dig, men försök att övertyga dem ändå.
14 Rör tavlorna på museum. .
15 Glöm bort att nämna en sväng eller två då du berättar hur man tar sig till en efterfrågad plats.
16 Påminn folk som blivit arbetslösa att de antagligen borde jobbat hårdare.
17 Se vad som krävs för att badvakten ska hoppa i vattnet.
18 Dra skämt om terrorister på flygplanet över Atlanten.
19 Skriv dit en titel som Doktor eller Stadsfullmäktige då du hyr ett rum på hotell.
20 Gör inget förrän du blivit bedd två gånger.
21 Berätta för folk vad du tänker ge dem i födelsedagspresent.
22 Fokusera på att vinna och strunta i spelets regler.
23 Se till så att alla får veta att du är på väg till toaletten.
24 Om du för en gångs skull går något snällt, se till att alla får reda på det.
25 Muta ungar, de är lättköpta.
26 Ställ din kundvagn i kassakön, och gå sedan runt och handla mer.
27 Klottra på viktiga dokument.
28 Sitt på motståndarnas sida på matchen och heja på ditt lag.
29 Hitta på statistik för att övertyga folk vid gräl.
30 Rekommendera opålitliga bilmekaniker.
31 Berätta inte för vegetarianer att det är kött i pajen som du lagat.
32 Ring dina vänner under deras favoritprogram och berätta om alla dina problem.
33 Slå aldrig av helljusen.
34 Ta diskussioner om vädret på blodigt allvar. Jämt.
35 Vissla en käck liten sång - om och om igen.
36 Ge bort dina vänners hemliga telefonnummer.
37 Glöm poängen, men låt inte detta stoppa dig från att berätta historier.
38 Ha ett enda långt skrik som ditt telefonsvararmeddelande.
39 Anse att vi ska ha dödsstraff . . . speciellt för dubbelparkeringar.
40 Handikappparkeringar är till för dig.
41 Ha minst tre olika strategier för att kunna slinka före i kassakön.
42 Hoppa in framför så många kameror som möjligt.
43 Gå upp tidigt och sno din grannes morgontidning.
44 Klaga på sommartiden, även långt efter omställningen.
45 Påminn vänner om idiotiska saker de gjorde för tio år sedan.
46 Berätta hur långt det är, men använd miles i stället för kilometer.
47 Säg ”Är vi framme snart?” om och om igen.
48 Gör narr av alla accenter.
49 Misstänk alltid en sammansvärjning.
50 Borsta bort mjäll från andras axlar.
51 Fråga alla du möter vilket kön de tillhör och skratta hysteriskt när de svarat.

Det ligger en kvinna i min säng.

Jag smeker henne. Hon är väldigt len. Hon kryper närmare mig och vi liksom gnuggar näsa. Det är väldigt mysigt, förutom att hennes näsa är alldeles blöt och kladdig. Sen börjar hon slicka på mig, i örat. Plötsligt märker jag att hon luktar skit i munnen. Detta stör mig lite.

Därefter stirrar hon mig djupt i ögonen och börjar gny, och jag smeker henne ännu mer. Hon har en svart trosa på sig, för just idag har hon mens. Det är inte en speciellt fin trosa. Lite som en mormors-trosa som går ända upp på ryggen. Hon kan inte riktigt ligga still och jag känner att jag tycker att hon är lite omogen. Fast sen är hon ju trots allt bara sju år gammal.

Ja, just det, det är en hund. Doris heter hon. Jag är hundvakt åt moster idag. Jag har en sån där smygande känsla bak i ryggslutet som säger att saker och ting kunde varit lite lite bättre, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Hörrni, har ni hört talas om uttrycket "facerape"? Inte? Bonnigt.

Som ni vet, eller bör veta, har ju nästan var enda jävel Facebook nu för tiden. Jag är faktiskt inte helt säker på om man över huvud taget existerar om man inte har det. Rätt äckligt faktiskt.

För att kunna genomföra en "facerape" måste man stöta på en dator där någon lämnat sin facebook inloggad (i speciella fall kan man även ha personens password, men då lär det bara funka en gång). Därefter går du in på personens profil och plockar sedan fram något riktigt överjävligt och smackar in det i personens statusfält. Sen avlägsnar du dig fort som fan.

Här är ett exempel som Min vän åkte på igår "först nu efter 19år upptäcker jag att jag är kvinna. så sjukt konstig vagina."

Egentligen är det inte en speciell bra facerape. Ni förstår, en riktigt bra facerape skall vara så grov som möjligt, men samtidigt inte vara uppenbar att den skrivits av någon annan.

Jag kan ge er ett exempel: Din polare har precis skaffat flickvän. De har varit ihop en vecka eller så. Gullar som fan, och din polare börjar missa fotbollsmatcher. Får du läge att facerapea den här snubben vore "fan asså, det var bättre förr, när man kunde doppa runt lite..." en riktigt bra facerape.

Vi analyserar den: Den är grov. Jävligt grov. Det är bra. Är den trovärdig? Ja. Han skulle mycket väl kunna känna så. Bra igen.

Sen så bör man ju givetvis inte gå i graven med detta, utan om det blir problem på riktigt får man ju, från annan ort, ev. annat land, förklara att man haft en två eller tre fingrar med i spelet.

Fattar ni nu?

Min gode vän Rickard kom förbi igår. Han pluggar i Gbg nu, så man ser honom inte så mycket längre, vilket är tråkigt. Han kommer dock till Lund lite då och då, på lite olika event. Han ringde mig senast han var här med skolan:

"Hallå?"
"Hej det är Rickard!"
"Hej!!! Hur är läget?"
"Jo fint, har en fylla. Är i stan nu med skolan! Riktigt kul! Tänkte att jag skulle komma ut och hälsa på. Vet du om någon kan komma och hämta mig?"
"Okej kul, testa att ringa Jake, tror han har bilen. Jag är hemma, så det är bara att komma förbi"
"Okej fint, herrå"

Nice! Det skulle bli riktigt kul att träffa Rickard igen. Efter ungefär tio mintuer ringer Rickard igen.

"Hallå?"
"HEJ! DET ÄR RICKARD!"
"Ja.. hej igen. Va händer?"
"Jo fint, har en fylla. Är i stan nu med skolan! Riktigt kul! Tänkte att jag skulle komma ut och hälsa på"
"Ja asså...", där bryts samtalet.

Tjugo minuter senare ringer Rickard.

"HEJ DETTA ÄR RICKARD"
"Hej Rickard."
"HEJ. Är i stan nu med skolan! Riktigt kul! Tänkte att jag skulle komma ut och hälsa på. Jag sitter i en taxi påväg till dig nu"
"Jaha, vad trevligt, då syns vi snart då"

Jag hör inte från Rickard på tjugofyra timmar efter det samtalet. Så här i efterhand har inte hans hjärna lagrat någon info om att några samtal mellan oss den dagen över huvud taget ska ha ägt rum.


Min äsklingsbild på Rickard. Det känns som att allt är med här.
Hela hans person. Gillar honom skarpt.

Igår berättade han att han har tappat sina hemnycklar. Inga konstigheter.

Mitt starkaste minne från gymmet so far har inte med styrkelyftning att göra på något sätt: Jag och Marcus sitter i omklädningsrummet efter ett hårt pass. Vi klär på oss. Jag sneglar ner på Marcus som är i färd med att trä på en strumpa. Han trär den så där högt som egentligen bara äldre herrar gör, ni vet. "Du, det var en gräslig strumpa, det där, den med katten", säger jag och Marcus informerar mig att det är Garfield utan att titta upp.

Fredrik, lillbrorsan, fyller år idag. Vi skall dock inte fira honom förrän nästa vecka, så idag har vi bara en blygsam liten middag med moster.

Det är samma sak varje gång vi sitter vid matbordet med moster. Hon är oftast mycket pratglad och rabblar iväg om någon historia om sina dagisbarn eller om någon hund hon träffat i slottskogen. Jag och brorsan tappar ganska snabbt intresset. Då sätter vi igång.

Det är oftas Albin som börjar. Helt plötsligt lutar han sig lite över bordet och viskar, bara så att jag hör; "Victor, hon ljuger, fan va hon ljuger". Därefter uppstår en kort stund av förvirring, men sen förstår jag och hakar på. Moster är mitt i en historia och liksom målar med händerna och talar med en sån där röst som man har innan något spännande ska hända, och har inte märkt något.

Jag och brorsan föreställer oss att hon sitter där och blåljuger. Vi skakar på huvudet, himlar med ögonen och kommer med små kommentarer. Säger moster "röd och randig" så säger vi lågt; "seriöst, sånt ljug. blå och rutig var den", och den andra nickar instämmande. Talar moster om t.ex. ett parkeringshus så skakar vi på huvudet och viskar; "det finns inte ens ett parkeringshus där liksom..." och tittar menande på varandra. Det kanske låter konstigt, men vi har hysteriskt roligt. Så roligt att det ibland går överstyr. Talar moster om sin hund kan det hända att någon av oss vräker ur sig; "men fattar hon inte, den är död, hunden är död".

Efter ett tag brukar moster märka vad vi håller på med och då nyper hon till den som sitter närmast över låret. "Hästgrepp" tror jag att det kallas, jävligt obehagligt. Har det gått riktigt långt kan det hända att hon nästan blir lite ledsen. Då slutar vi genast. Jag ger henne en kram och sen sköter vi oss i minst tio minuter. Sen är vi igång igen.