Sockerpojken

Min gode vän Rickard kom förbi igår. Han pluggar i Gbg nu, så man ser honom inte så mycket längre, vilket är tråkigt. Han kommer dock till Lund lite då och då, på lite olika event. Han ringde mig senast han var här med skolan:

"Hallå?"
"Hej det är Rickard!"
"Hej!!! Hur är läget?"
"Jo fint, har en fylla. Är i stan nu med skolan! Riktigt kul! Tänkte att jag skulle komma ut och hälsa på. Vet du om någon kan komma och hämta mig?"
"Okej kul, testa att ringa Jake, tror han har bilen. Jag är hemma, så det är bara att komma förbi"
"Okej fint, herrå"

Nice! Det skulle bli riktigt kul att träffa Rickard igen. Efter ungefär tio mintuer ringer Rickard igen.

"Hallå?"
"HEJ! DET ÄR RICKARD!"
"Ja.. hej igen. Va händer?"
"Jo fint, har en fylla. Är i stan nu med skolan! Riktigt kul! Tänkte att jag skulle komma ut och hälsa på"
"Ja asså...", där bryts samtalet.

Tjugo minuter senare ringer Rickard.

"HEJ DETTA ÄR RICKARD"
"Hej Rickard."
"HEJ. Är i stan nu med skolan! Riktigt kul! Tänkte att jag skulle komma ut och hälsa på. Jag sitter i en taxi påväg till dig nu"
"Jaha, vad trevligt, då syns vi snart då"

Jag hör inte från Rickard på tjugofyra timmar efter det samtalet. Så här i efterhand har inte hans hjärna lagrat någon info om att några samtal mellan oss den dagen över huvud taget ska ha ägt rum.


Min äsklingsbild på Rickard. Det känns som att allt är med här.
Hela hans person. Gillar honom skarpt.

Igår berättade han att han har tappat sina hemnycklar. Inga konstigheter.