HATAR!.
Det finns en speciell sorts människor i vår värld. Vidriga människor.
Människor som pratar och skrattar alldeles för högt på spårvagnen. Människor som spelar musik så att hela grannskapet hör. Människor som hånglar ogenerat på allmän plats, likgiltiga inför det obehag de osamkar andra.
Det finns ett namn på sådant beteende. Det kallas för ondska.
Samma människor som gör sig skyldiga till dessa förbrytelser är också de som aldrig fattar när det är dags att gå hem ifrån en fest.
Den enda egentliga fördelen med att anordna fest hemma i lägenheten är att man, när festen är slut, slipper sitta på nattrafiken i en trekvart innan man får gå och lägga sig. Att man med timmar av städande, diskande och pantande av returburkar gjort sig förtjänt av avnjuta denna anspråkslösa lyx i lugn och ro bekymrar dock inte De Onda. När alla andra har gått hem sitter de gladeligen kvar i värdens sovrum och diskuterar något banalt med alldeles för hög röst och en nyöppnad öl i handen. Att man genom att stänga av musiken, släcka ner i rummet och ta av sig byxorna med all önsvärd tydlighet antyder att nu är det faktiskt dags att runda av kvällen går dem spårlöst förbi. Till slut tvingas man vara en otrevlig fitta och helt enkelt slänga ut packet.
Det är inte roligt att behöva vara en fitta. Men man har inget val.
Ska det vara så förbannat svårt att visa lite hänsyn? Helvete.
Människor som pratar och skrattar alldeles för högt på spårvagnen. Människor som spelar musik så att hela grannskapet hör. Människor som hånglar ogenerat på allmän plats, likgiltiga inför det obehag de osamkar andra.
Det finns ett namn på sådant beteende. Det kallas för ondska.
Samma människor som gör sig skyldiga till dessa förbrytelser är också de som aldrig fattar när det är dags att gå hem ifrån en fest.
Den enda egentliga fördelen med att anordna fest hemma i lägenheten är att man, när festen är slut, slipper sitta på nattrafiken i en trekvart innan man får gå och lägga sig. Att man med timmar av städande, diskande och pantande av returburkar gjort sig förtjänt av avnjuta denna anspråkslösa lyx i lugn och ro bekymrar dock inte De Onda. När alla andra har gått hem sitter de gladeligen kvar i värdens sovrum och diskuterar något banalt med alldeles för hög röst och en nyöppnad öl i handen. Att man genom att stänga av musiken, släcka ner i rummet och ta av sig byxorna med all önsvärd tydlighet antyder att nu är det faktiskt dags att runda av kvällen går dem spårlöst förbi. Till slut tvingas man vara en otrevlig fitta och helt enkelt slänga ut packet.
Det är inte roligt att behöva vara en fitta. Men man har inget val.
Ska det vara så förbannat svårt att visa lite hänsyn? Helvete.
Kommentarer
Trackback
