Detta får bara inte komma ut...
De e sjukt svårt att greppa vad fan jag pysslat me idag.
Av någon anledning fick jag ett samtal mitt i natten (kring 13:00), och innan jag förstod vad som egentligen hänt, var det bestämmt att jag, Mathias och Marco skulle käka lunch ihop. Sweet lite Pizza så här kring frukost, tänkte jag direkt. Oj, va fel ja hade.
Kring tvåtiden strosade tre, dåligt orienterade, grabbar i sina bästa år omkring på Hemköp (En, inga namn nämnes, hade påsar under ögonen). Efter att ha velat mellan pan-pizza och tacos kläcks plötsligt idén om en kycklingsalad. Va i helvete? Sallad? Grönfoder alltså?
Blev genast paranoid, drog upp luvan och började kolla mig runt omkring efter videokameror. Jag kan inte ses bärandes på en påse tomater, en gurkjävel och ett salladshuve. Den delen av kostcirkeln gjorde jag sönder i tidig ålder. För att verkligen sätta pricket över i:et köpte vi lite fikabröd "att ha till kaffet". What the? Kände genast reumatismen komma krypandes, som om ja åldrats 40 bast på en timma.
Mathias tog kommandot i köket, trots mitt, något avlägsna VG i hemkuskap. Sen gled Micke förbi också, vi var alltså alldeles för många kockar i smeten. Konstigt nog blev det jätte gott! Var både ledsen och besviken på mig själv, men jag åt som en flykting.
Det som hände sen gör mig riktigt rädd. Vi bryggde vårt kaffe, skar upp vårt fikabröd, satte oss i soffan, slog på tv:n och kollade på OC (?!?!). Kom på mig själv med att sitta med benen i kors, smutta på mitt kaffe och samtidigt be om en sockerbit. VA I HELVETE? Vill ev. aldrig mer se mig själv i spegeln. Påtal om de, av någon anledning plattade jag och Marco håret på varandra med plattång efter kaffet...
Okej, vi hade sjukt trevligt, men de här får helt enkelt inte komma ut.
Av någon anledning fick jag ett samtal mitt i natten (kring 13:00), och innan jag förstod vad som egentligen hänt, var det bestämmt att jag, Mathias och Marco skulle käka lunch ihop. Sweet lite Pizza så här kring frukost, tänkte jag direkt. Oj, va fel ja hade.
Kring tvåtiden strosade tre, dåligt orienterade, grabbar i sina bästa år omkring på Hemköp (En, inga namn nämnes, hade påsar under ögonen). Efter att ha velat mellan pan-pizza och tacos kläcks plötsligt idén om en kycklingsalad. Va i helvete? Sallad? Grönfoder alltså?
Blev genast paranoid, drog upp luvan och började kolla mig runt omkring efter videokameror. Jag kan inte ses bärandes på en påse tomater, en gurkjävel och ett salladshuve. Den delen av kostcirkeln gjorde jag sönder i tidig ålder. För att verkligen sätta pricket över i:et köpte vi lite fikabröd "att ha till kaffet". What the? Kände genast reumatismen komma krypandes, som om ja åldrats 40 bast på en timma.
Mathias tog kommandot i köket, trots mitt, något avlägsna VG i hemkuskap. Sen gled Micke förbi också, vi var alltså alldeles för många kockar i smeten. Konstigt nog blev det jätte gott! Var både ledsen och besviken på mig själv, men jag åt som en flykting.
Det som hände sen gör mig riktigt rädd. Vi bryggde vårt kaffe, skar upp vårt fikabröd, satte oss i soffan, slog på tv:n och kollade på OC (?!?!). Kom på mig själv med att sitta med benen i kors, smutta på mitt kaffe och samtidigt be om en sockerbit. VA I HELVETE? Vill ev. aldrig mer se mig själv i spegeln. Påtal om de, av någon anledning plattade jag och Marco håret på varandra med plattång efter kaffet...
Okej, vi hade sjukt trevligt, men de här får helt enkelt inte komma ut.
Kommentarer
Trackback
