Sockerpojken

jag ska bli modell.
godnatt xoxo!.

Jag gillar oftast gatumusikanter. Inte alltid det de spelar. Men själva grejen. Ursprungligheten. Det enkla i det de gör. Vad många däremot inte verkar fatta är att det kostar pengar att lyssna på dem. Om man väljer att stanna till lite är man skyldig att ge dem en slant också. Det är dealen. Och jag blir alltid generad när jag ser turister som ställer sig och lyssnar, ler och går. Pinsamma människor. Tror de att kommunen bjuckar, eller vad? Men skit samma!

Det finns nämligen en typ av gatumusikanter som enbart kan dra åt helvete. Det är dragspels-asen. För de ger oss ingen njutning. Det enda de ger oss är ren och skär ångest. För dragspel är ångest. Och det skulle dragspelarna fatta om de kände till den svenska kulturen lite bättre. Det skulle de inse om de visste att "Språka på serbokratiska" och alla andra UR-program som gick dagtid på 90-talet inleddes med just en dragspelsvinjett. Och de programmen såg vi bara när vi var sjuka. När alla andra barn var i skolan. Eller på friluftsdag. Och vi andra satt fast hemma med rester av Nivea i stjärten efter termometern och febertoppar från helvetet.

Så skola om er, dragspelare! Jag lovar att ni skulle dubbla upp om ni bytte till gitarr. Eller flöjt. Kanske inte munspel. Men flöjt. Testa i alla fall. Och sluta ge oss ångest.

Jag kan se framför mig hur dem stackars djuren står och steker köttbullar under svåra förhållanden. Jobb som ingen annan vill utföra.

Vi kan väl ändå låta kalkonerna vara? Håller ni inte med? Eller?

Jag låg i min säng och tittade snabbt på Nickelodeon och då jag ser den där jävla Svampbob Fyrkant gråta för hans polare "Stekspaden" har dött.
Är det inte jävligt orealistiskt att en tvättsvamp inte suger upp sina egna tårar, utan kan simma runt i sina tårar och sitta i dem, men inget händer?

Jävla skitserie, nästan värre än Idol. Nästan.

Blir illamående när jag läser allt "inför hösten" som sägs vara i "annalkande". Hur någon chefredaktör på Solo eller Plaza och de där berättar i sina larviga ledare om hur de minsann ska "kura ihop sig i soffan" och läsa en "god bok" och dricka "varmt te". Vadå en god bok? Vadå varmt te? Gud, vad jag hatar ordet "annalkande". "Sent omsider" har jag också svårt för. Alla såna där klichéer.

Det där är ju ordbajserier. Ni menar ju inte ett ord av det där. Det är så själlöst och platt att jag vill kräkas rakt ut.

Men så har jag också problem med att rikta min energi. Prioritera mina ilskor. Såna saker.

Sitter och bajsar. Har inget att göra. Så jag bloggar väl lite. Surfar trådlöst och avnjuter min lugna stund.

Får rysningar av utvecklingen. Det här hade aldrig gått att göra för tio år sen. Liveblogga när man sitter på toaletten och bajsar. Inget mer läsa på schampoflaskans baksida av tristess. Inget mer titta på tårna och ha det tråkigt. Nu bloggar vi.

Jag älskar att det är 2008.

Ring då Lelles Ved och Porr.

Lelle är till synes en mycket god man som gör sin sak.
Han lever gott på både nytta och nöje.

Och visst fan gör han rätt i det?

Blir alltid så full i skratt när jag ser militärer på stan. Där går de omkring i sina gröna overaller och tar sig själva på allvar. De ser bistra ut. Och mycket macho. Jag tänker mig att de försöker se ut som Steven Seagal när de står och övar framför spegeln hemma. Samma nonchalanta och dödsföraktande uppsyn. Att de - när ingen ser - också målar svarta krigarstreck i sina ansikten.

Jag fantiserar. Det där krigslarmet börjar plötsligt eka. Och de två männen rusar till någon hemlig depå där en menig soldat mycket snabbt ger dem varsitt gevär. Att de här två killarna sen springer lite på huk en stund ner för gator och torg. Till slut fattar de posto bakom en buske. Och där sitter de tålmodigt. Och snajpar av Ryssen som ljudlöst försöker paddla sig hela vägen in i stadskärnan för att spränga oss i luften, skjuta kungen och alla vidriga planer de nu har.

Schwip! det är det enda ljud som hörs när de metodiskt avlossar sina vapen. Som ett ärtrör. Och Ryssarna vet så klart inte var skotten kommer ifrån - killarna har ju komouflagekläder! Javisst! Ryssarna fattar ingenting! I vild panik skriker de till varandra på ryska och vänder sina kanoter och börjar paddla tillbaka mot tryggheten Östersjön.

Sen vaknar jag ur min dagdröm och tänker att de där två killarna borde ta av sig sina larviga jävla overaller och göra rätt för sig på riktigt istället för att kosta oss en massa pengar.

Det var någon som nämnde begreppet "Allmän vårdplikt" för mig. Och varför inte?