Sockerpojken

Jag vaknar i en trappa och jag vet inte var jag är.
Jag är trasig och blodig och min kropp den känns alldeles sned.
Jag har en smak i munnen, som om jag hade ätit as.
Mina pengar är borta och min klocka har gått i kras.

Jag stapplar ut på gatan och snyggar till mig vid en fontän.
Sen får jag syn på en öppen krog och jag styr mina steg dithän.
Jag säger Ge mig ett glas innan baren stänger.
Ge mig ett glas innan jag törstar ihjäl.
Något som värmer ett fruset hjärta.
Något som tänder en eld i min själ.

Ge mig
ALKOHOL det gör mig till en man det ger mig vad jag tål.
ALKOHOL Då slipper jag se klart då fördunklas mina mål.
ALKOHOL jag tar och höjer mitt glas och dricker djävulen en skål.
ALKOHOL som i mitt hjärta det fanns ett hål.

Här nere bland vänner får jag tillbaka allt mitt mod.
Blir bjuden på ett glas som värmer upp mitt blod.
Och jag blir som en tiger jag ryter och lider.
Jag får mod och kraft som jag aldrig haft.
Jag träffar en kvinna en riktig grevinna.
Hon är skön som en älva när vi dansar för oss själva.
Sen dricker vi tillsammans med systrar och bröder.
Vi super i kapp tills våra hjärnor blöder.
Och natten far förbi rakt in i en mur. Och sen tar det slut...

ALKOHOL du gör mig till en man, du ger mig vad jag tål.
ALKOHOL då slipper jag se klart då fördunklas mina mål.
ALKOHOL du är min bästa vän du är min gemål.
ALKOHOL för mitt förödda liv så får du stå som symbol.
ALKOHOL jag tar och höjer mitt glas och dricker djävulen en skål.
ALKOHOL som i mitt hjärta det fanns ett hål.

Jag vaknar i en trappa och jag vet inte var jag är.
Jag är trasig och blodig och min kropp den känns alldeles sned

Nya tröjor !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!111111111111111111111oneoneoneoneoneEEETTTT

Jo, jag erkänner. Spotify är vansinnigt bra - man hittar allt man glömt, bara man kommer på vad man glömt!

Även jag har tagit intryck av de modebloggande småflickorna som tjänar miljoner i parti och minut. Jag har noterat att de har något som de kallar dagens outfit. På ren svenska skulle det förstås heta Dagens kläder eller Dagens klädsel, men det låter förstås inte lika trendigt.

Jag vill också vara trendig, men det låter så töntigt att slänga sig med onödiga engelska uttryck, så vad ska jag göra? Jo, jag försvenskar outfit och påbörjar härmed ett nytt stående inslag i bloggen:

Dagens utfitta:

Innan jag gick ut på lördagskvällen tog jag på mig en arbetsjacka från Fristad. Det är en vintage (det vill säga: jag har ärv det från morfar). Under den har jag en no name shirt (jag vet inte vilket märke det är och skiter fullständigt i det). Mot min håriga hy har jag en ekologisk T-shirt från Gossypium

Byxorna är inköpta på Dressman i Löddeköping för en herrans massa år sedan. När jag köpte dem köpte jag även ett par åtsittande underwear (kalsonger på manlig svenska) eftersom min dåvarande sambo sambo sa att hon skulle hoppa på mig om jag gjorde det och klädkillen nickade instämmande.

Stadigt på fötterna har jag givetvis ett par home knitted (hemmastickade) Thick Socks (raggsockor), och innan jag dansade ut i natten drog jag på mig ett par väl beprövade Wellingtons (gummistövlar).

Jag var balens drottning.

  -Roligare än så här bilr det inte med kläderna på-

Själv har jag en medelmåtta kuk som inte är mycket att komma med, min vän däremot har en riktig anakonda mellan benen. Han är en jävligt stabil kille som dock inte fått till det alltför ofta; hur som helst hade han en flickvän för ett tag sedan som han gillade väldigt mycket. Dock var tjejen bara 16 och han var då nitton, vilket gjorde att han blev lite illa till mods när det kom till att doppa.
Efter att de varit tillsammans ett par veckor gör hon första ansatsen och kör ner handen i han byxa. Det hela resulterar i att hon stannar upp totalt, kollar min vän i ögonen och säger: "Fråga inte ens efter analsex!"

Min vän var som sagt inte alltför välbekant med vad hon menade, han förstod ju vad hon menade med analsex men han förstod inte sambandet, så jag fick ta mig an rollen som storebror och förklara vilken smärta det hela skulle resultera i om han körde upp sin bratwurst i hennes dajmkryss!

Kapitel ett: Laxeringsmedel i natten

Harry Råttsork var ett barn med många säregna egenskaper. Han bodde i London tillsammans med sin moster, morbror och deras son.
Hans morbror Körblom Durgay var en aggresivt lagd man med grisögon, ingen haka och obehagliga minnen av drillborrar,
hans fru Potunia påminde starkt om Feven fast utan kläder och hon hade dessutom vänstrat med Marit Pålsson. Deras son Prudley var lika
lång som han var kort och var även stolt innehavare av en papperslapps-samling av mongoliskt ursprung. En annan egenskap som var väl dold
för världen var att Harry gick på trolldoms-skolan Huggborts tillsammans med vännerna Kon Missley och Herpesone Banger och en massa andra
nördar som egentligen bara är bisittare i den här bokjäveln. Hur som helst så fick Harry på veta att en gammal skördare (f´låt mördare)
vid namn Seriöst Lack sluppit ut ur fängelset As-kuben som var känt för att bota alla brottslingar pga. den råa stanken, något som aldrig
påverkat Seriöst Lacks psyke utan snarare hans lukt. En dag när Harry låg och slöade i en av familjen Durgays många skolådor med ett ex av
min lilla häst började han känna en viss lukt av något som luktade som kombinationen av gammal kyckling och laxeringsmedel.
Först trodde Harry att det var hans uggla headbig som han för övrigt hade hittat i en container som var fylld med oåteranvändningsbara
delar av märket Budweiser. Men sen förstod han att det måste vara påskharen som skulle komma för att hämta honom. Harry hade nämligen
alltid trott att påskharen var djävulens sändebud som letade efter förtappade skälar på jordens yta. I skräck sprang Harry upp till den
största lådan i Prudleys skrivbord där han sov och framlevde och hade framlevt större delen av sitt liv där packade han ihop: Alla böcker,
alla papper, sin uggla Headbig, en tågtidtabell mellan Karlstad och Falun, ett kärleksbrev skrivet till farbror Melker (?) och en lesbisk
vandrande pinne som Harry hade vunnit på V33i Farsta.
Harry beslutade sig för att ta första bästa tåg till Huggborts där han kunde vara säker åtminstone tillfälligt.

idag är det en sån där dag då man verkligen inte vill göra något annat än att bara sitta vid teven och sega sig men eftersom jag ska till stockholm imorron kväll så blir det packapackapacka som gäller... ja och när vi ändå ska snacka om att göra saker så kommer jag på att jag måste göra läxor, fixa naglar och dusha och platta håret och ... ja bara en massa grejor att göra när jag vill slappa och ta de lugnt :( ush jag orkar inte dagar som denna dom e bara allmänt sega

Emy                                  Rebecka                                        Plupp

Jag fick tillbaka min laptop förra veckan. Hon hade varit borta i månader. På reparation.

Hon hade under en lång tid blivit misshandlad. Blivit omkringburen på egendomliga sätt. Fått öl och utländska energidrycker utspillda över sig. Stått framme på krök och troligtvis tvingats gå in på vuxensidor.

Som pricken över "i" snubblade jag in i ett bord med 4 liter cola och laptopen i famnen. Jag räddade av någon anledning colan. Laptopen tog smällen. Hela skärmen höll på att lossna.

Jag var överlycklig när hon kom tillbaka. Tog med henne överallt. Hade henne i sängen. Vid matbordet. På toan. Var också sådär extra försiktig med henne. Men så idag, i morse, när jag försökte starta upp henne hände inget. Hon bara stod där stum och tyst. Becksvart. Död.

Jag försökte starta henne. Massvis med gånger. Men förgäves. Darr på underläppen och fuktade ögon letade sig fram. Jag slängde på Mando diao - You can't stel my love..

Gick in på letssingit.com, smackade fram texten, och sjöng med. Så gott jag kunde. Sneglade på henne lite då och då. Tänkte på gamla minnen.

Sen skrev jag det här inlägget. Kollade igenom det. Tänkte precis publicera när jag bestämde mig för att kolla en sista gång. Kolla ifall hon funkade, den lilla laptopen. Visst fan funkade hon då. Bara så.

Och ändå publicerar jag inlägget.


Ungefär så här ledsen var jag. Håret i en enda stor oreda. Underläppen i darr. Ögonbrynen vinklade som en bro som håller på att öppna sig.

Det tragiska försöket till slutspelsskägg är också med.

Jag, rebecca och brorsan sitter i källarn. Allt var frid och fröjd. Tills nu. Den obehagliga lukten utav fis letar sig fram. Det liksom sticker i ögonen. Alla känner den, ingen nämner något, men alla känner den. Vi tittar liksom ner i golvet. Trummar lite med handen. Jag kan tycka att det är ganska moget av oss.

I samband med det börjar jag tänka på gamla minnen från dagis. Ifall någon släppte sig på den tiden sattes något som kan liknas vid häxjakt igång. Man liksom rusade runt bland alla i närheten och, likt en struts, slängde man ner skallen vid någon annan unges stjärthål och sniffade. Det gällde att vara den som luktade och inte den som blev luktad på. Var man inte på sin vakt så vipps var en annan snorunge där och luktade dig i stjärten. Och då kunde det vara för sent.

Hade du otur flög sniffaren upp och ropade så gällt han bara kunde "JAA, DET ÄR HÄR DET KOMMER IFRÅN! HÄR STÅR HAN; KLADD-STJÄRTEN". Ofta pekade man också på personen. Var man riktigt på humör kunde man t.o.m. improvisera fram en ramsa. Det var alltså raka vägen till häxbålet för dig.

Men den tiden är förbi nu. Vi har blivit äldre. Mognat. Man bränner inte häxor på bål längre. Samtidigt kan jag inte hjälpa att snegla misstänksamt på både Rebecca och brorsan. Vem svettas mest? Skruvar någon på sig lite besvärat? Jag tänker ivarjefall inte lukta någon i häcken idag. Nu, när gossarna vuxit upp till pubertala hiroshimabomber finns det bra mycket värre saker än fislukt att finna.